-My heart is burning... for you
Har ni någon gång tänkt på att livet är som en brasa? Jag har suttit många gånger och bara stirrat in i braskaminen, på veden som bränns upp till kol, på pappret som krymper och blir till aska på tre sekunder.
Det finns vänner som man möter för att ha kvar resten av livet. Dom är det där ej brännbara föremålet som bara får lite sot på sig, de vill säga, alla bråkar vi någon gång med dom vi älskar mest, men efter inte lång tid alls är det bara att borsta bort smutsen.
Det finns dom vännerna som man har under en längre period men som senare försvinner. Det är dom största vedträna som tar riktigt lång tid på sig att brinna upp men som ändå kommer att bli kolbitar när elden har slocknat. Man är kanske vänner halva livet och sedan glider isär från varandra.
Det finns även dom vänner som helt enkelt inte passar in i ditt liv, dom som bara vill förstöra... Om man änns kan kalla det vänner. Dom "vännerna" är den pappersboll man stoppar in i brasan för att få fart på elden. Den lilla pappersboll som försvinner på tre sekunder men ändå lyckats tända eld på en hel brasa.
Sen i slutet av sommaren har jag hittat en hel del ny människor, sånna där riktigt bra personer som har bästa humorn, alltid någon snäll kommentar att komma med och som faktiskt säger att man är värd någonting. Jag har även kommit närmare en del av mina "gamla" vänner också, kanske för att jag blivit gladare? Gladare för att dom "nya" människorna gör mig gladare? Jag har ingen aning, men det känns riktigt skönt att veta att man har människor runt om en som faktiskt bryr sig.
Jag har även lagt märke till vilka människor som faktiskt inte tillhör mitt liv. Vissa tror att dom vet allt om mig, men stopp ett tag! Vem är det ni tror ni känner? Den gamla Johanna eller den "riktiga" Johanna? Jag har också förendrats. Det trodde jag var något som tillhörde livet...
Ni som faktiskt har ett hjärta av guld, ni ska aldrig glömma att ni faktiskt är bäst! <3
Kommentarer
fransson
riktigt bra skrivit kamrat. Love to you <3
Trackback