Stay Strong

Vad ska man tro? Vad ska man tycka? Det finns inga självklara svar på dom frågorna, men tydligen gör det de för vissa. Ska man våga säga emot och säga vad man själv tycker? Eller ska man stå kvar och låtas hålla med, fast att rösten vill komma ut, komma ut och skrika. Skrika det man själv känner, skita i vad alla andra tycker? Jag vet mycket väl hur det är att ha en en åsikt farandes i kroppen, fast att kroppen inte vill släppa ut den. Det känns som att man ska explodera, åsikten tar för stor plats, eller så är det kroppen som tar för lite plats. Kroppen vågar inte visa sig, vågar inte stå för vad munnen vill slänga ut för åsikt. Det finns allt för många människor här i världen som "tar för mycket plats", dom tar upp platsen som du och jag skulle velat ha. Det finns alltså inget utrymme kvar, och vi står där tysta och lyssnar. Som vanligt. Sen på kvällen/natten då ligger man och grubblar och är sur på sig själv för att man inte vågade slänga ur sig sin egen åsikt. Är det verkligen meningen att det ska ligga hundratals människor på kvällarna och ha ångest för att man faktiskt inte vågar säga vad man tycker?! Det tycker jag verkligen inte! Man har nog med tankar på den tiden av dygnet.

Är det sähär det ska vara? Att var tonåring alltså. När natten kryper på så har man miljoner tankar i huvudet som absolut inte går att släppa ut. Det ända som kommer ut av dom är tårar. Salta tårar som sakta rinner ned för kinderna. Kinderna blir blöta, kudden blir blöt. Där ligger man helt ensam i mörkret och känner sig ensammast i världen. Man ligger och stirrar ut i mörkret, känner sig som fyra, rädd för monstrerna under sängen, rädd för det verkliga livet. Det verkliga livet då man inte kan ligga invirad i sitt mörka, fluffiga, gosiga och trygga täcke.

Man ska ut och kriga. Kriga för att överleva dagen, för att känna att man är en riktigt människa. Man strider mot att inte bli nedtryckt av alla ord som kommer från folks munnar, man strider emot allt som står i alla tidningar, om att vara tjock, smal osv. Något jag tycker är så himmla fult och jobbigt, igentligen ren bullshit, är att i nästan varje "tjejtidning" står det att killar gillar tjejer som är lite mulliga och har kurvor, samtidigt som det står längre bak i samma tidning "Så gör du för att nå drömvikten". CAREFACE!

Jag har för länge sedan slutat läsa allt såndät skit, var nöjd med dig själv som du är! Jag t.ex. har alltid hatat att jag har stora höfter. Men nu har jag lärt mig att faktiskt skita i att jag har stora höfter, istället fokuserar jag på något jag  faktiskt får fina kommentarer om VARJE dag, mitt hår. Det är underbart när folk ger en komplimanger!

Vi börjar från och med nu! I morgon ska ALLA ge någon person en bra kommentar! Det kan vara allt från fint hår till att man tycker dom har perfekt skostorlek. Vad säger ni? NU KÖR VI!