Stay Strong

Sanningen är att hela veckan som gått har jag legat utslagen på min säng med feber, hosta och annat otrevligt. Igår kände jag mig bättre men sov bort halva dagen, den tiden jag var vaken spenderade jag med att tvinga mamma att skratta åt mina enormt kassa gryma skämt samtidigt som jag var lite olaglig och övade på Ulriks autograf. Som ni kanske märker så hade jag mer än överenergi samtidigt som kroppen vart helt död efter ett ända steg. You know my problem, right?!

Idag skulle jag åkt till Kalmar och träffat världens bästa personer, men nej, min lilla kropp vill plåga mig och är fortfarande inte helt okej. Det skulle vart mer än behövligt att träffa människorna, att få garva sönder till världens bästa humor skulle sitta finfint kan jag lova! Jag får helt enkelt hoppas på att dom har vägarna förbi Kalmar snart igen.

Har jag nämt att jag har sportlov denna vecka? Nej. Känner inte att det är nödvändig information då det hänt absolut ingenting i mitt liv. Riktigt ruttet! Grejen är den att nästan varenda människa på Facebook, bloggar, twitter, instagram och liknande är iväg och åker skidor. Det var ju det mitt sportlov skulle innehålla, en massa åk i backen och pinsamma fall i liften. Nu drömmer jag lite...

Bara för att jag är allt för less på mig själv just nu ska jag försöka ta tag i mitt liv, slänga kläder  i tvätten, bädda sängen, vädra ut all sjukdom och allt sånnt där tråkigt, jobbigt. Vi får se vart dagen slutar. Vill ni ha en bild? Slänger med en om det skulle vara någon som faktiskt skulle vilja det. En arkivbild från Helsingborgsbesöket. Ha det bäst!