< Till bloggens startsida

Utkast: Mars 16, 2012

Såklart det finns underbara människor, men den här sorten hatar jag.

Jag tycker riktigt synd om dom personer som är så osäkra i sig själva att dom gör allt för att få uppmärksamhet och bli populära. Tro att man är coolast för att man har mest kläder, eller högst klack på skorna.
Då är min fråga, vad gör det om man har tre eller fler garderober som är proppfulla med kläder om man ändå inte kan matcha ihop kläderna och klagar därför på att man inte har några kläder? Jag bara säger det, ta era fula och översminkade face och tryck in dom längst in i garderoben så lovar jag att ni hittar nått!

Jag är inte den personen som skrattar för att alla andra gör det, jag är inte heller den personen som dränker mitt ansikte i smink för att jag inte vågar stå för hur jag ser ut. Jag är den personen som är mig själv. Det har jag fått många fina ord om, folk som sagt att dom önskar att dom vore som jag bara för att jag alltid är ärlig, och att jag är modig som vågar stå för det jag tycker. Men där har vi det ännu en gång, folk som vill vara som en annan person. Igen. Jag menar inte att det är fel att se upp till någon, men om man nu önskar så innerligt att man var så ärlig, varför blir man inte ärlig? Vågar man inte? Eller vad är det som stoppar dom här personerna?

Allting kommer att sluta med att sanningen kommer fram. Om du har ett översminkat face, och har haft under en längre period så kommer du ångra dig att du började med smink. Den dagen då du blir tvingad till att gå utan smink kommer omvärlden och dusjälv inse hur blek du igentligen är under alla lager med foundation, puder och allt vad ni använder. Hur kul är det igentligen att komma med ett likblekt ansikte när resten av kompisarna har en naturlig hudfärg?
Det är likadant med alla stackars människor som blir utsatta av den såkallade kompistjuven. Den här lilla tjuven ska bli kompis med allt och alla, det spelar ingen roll om det skadar någon påvägen. Bara den här personen får dom bästa och colaste vännerna. Min fråga till dom här respekt lösa personerna är varför tar ni era kompisars vänner? Är det för att ni är bekväma och inte orkar leta upp egna vänner? Jag personligen skulle häller stå utan vänner än och ta en kompis vän och samtidigt såra kompisen.

Så vänner, mina ord til er.
Lev i verkligheten och kom ner med fötterna på jorden.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:

E-postadress: (Bara lilla jag som ser)

Har du en blogg jag kan titta in på?:

Kommentar:

Kom ihåg mig!
Trackback