< Till bloggens startsida

-jag lever, men inte mer än så

Sitter här halvt ensam i mörkret, lyssnar på bästa♥ och leker lite med iPaden.

Men ska man skratta eller gråta? Är så otroligt glad samtidigt som jag skulle vilja säga så mycket men inte vågar. (Tänker inte nämna några namn idag) Ni två gör mig så glad! Att bara se eller höra några ord från någon av er kan få mig glad en hel dag! Men att längta så mycket gör mig galen! Skulle vilja skriva och säga så mycket som bara inte går att få ut i någon sammanhängande mening, tyvärr.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:

E-postadress: (Bara lilla jag som ser)

Har du en blogg jag kan titta in på?:

Kommentar:

Kom ihåg mig!
Trackback